Allvar…

Tänk om vi haft en annan historia av civilkurage här i Sverige. Då kanske inte läget varit lika alarmerande som nu..? Vi jobbar stenhårt för att komma tillrätta med det här. Mumlar du ur skägget, eller kliver du fram och frågar hur läget är?

Sverige har betydande utmaningar framför sig i att förhindra sjukskrivningar, främst till följd av psykisk ohälsa, eftersom de skenat så de senaste åren. Men få vågar prata om det vi i många år sett faktiskt kan bidra till en vändning. Det har inte varit så PK, nej. Det handlar om subtila men stadigt planterade samhällsfenomen. Omedvetet och på alla sätt försöker de hindra individer till att ta eget ansvar och även få deras arbetsgivare att blundande och bekvämt glida undan.

Vi har arbetsmiljölagar och föreskrifter och sjukförsäkringsregelverk, oavsett vad man tycker om striktheten och funktionen i dem, men många gånger saknar arbetsgivaren praktiska verktyg för att kunna agera vid tidiga signaler på ohälsa.

Goda ledare och attraktiva arbetsgivare i vårt land kommer bli de som är modiga i att kommunicera krav och ansvar. De förstår att i ledarskap med personalansvar ingår att behöva tyda mänskliga signaler. Den egenskapen föds vi med, men behöver ständigt underhålla i fysiska möten och kommunikation. T ex när saker inte står rätt till och agera direkt. Dessa arbetsgivare blir vän med och tränar på att ständigt ta de nödvändiga samtalen för att fånga upp hälsoläge, motivation, kompetens, drogberoende, trakasserier eller eventuella utmaningar i medarbetarens privatliv som tydligt påverkar arbetsförmågan.

Och självklart visar de civilkurage och omtanke genom att erbjuda medarbetare hjälp till nya karriärmöjligheter, när arbetsförmågan kan tas tillvara bättre på annan arbetsplats. Långt innan ohälsa uppstår. För att de bryr sig om på riktigt. Modet att vilja, men också kunna agera tidigt visar nämligen på verkligt ansvarstagande och praktiskt hälsofrämjande arbete.